Alfred Nobels sekreterare fick Nobelpris
Bertha von Suttner var en österrikisk pacifist, fredforskare och författare, Hon fick Nobels fredspris 1905 för sitt fredsfrämjande arbete. Hon var också under en kort tid privatsekreterare till Alfred Nobel och det anses att han påverkades av henne att instifta Fredspriset.
| Österrike 1965 |
| Tjeckien 2013-02-13 |
| Tyskland 1991 |
| Österrike 2009 |
Baronessan Bertha von Suttner föddes 1843 i Wien som grevinnan Kinsky von Wchinitz und Tettau i en böhmisk adelsfamilj. Hennes far, som var general, avled innan hon föddes.
Hon kom att växa upp med sin mor i den aristokratiska och militaristiska miljön i den Österrikisk - Ungerska dubbelmonarkin. Som barn och tonåring, lärde hon flera språk, med fokus på musik och reste mycket.
När den ärvda förmögenheten efter fadern var i stort sett förbrukad, mycket tack vare moders spelande, tog Bertha 1873 anställning som guvernant hos baron Karl von Suttner, vars fyra döttrar hon undervisade i musik och språk. Här förälskade sig den då 30-åriga Bertha i den 7 år yngre Arthur von Suttner, familjens yngste son.
Det här var givetvis inte acceptabelt för von Suttners så Bertha fick 1976 sluta som guvernant. Det var här Alfred Nobel kom in i bilden. Arthurs mor hade, för att bryta förhållandet med sonen, ordnat en tjänst åt Bertha som privatsekreterare till Alfred Nobel borta i Paris, långt från Wien och sonen.
Nu bar det sig inte bättre för von Suttners att Alfred Nobel blev kallad till Sverige. Bertha återvände till Wien och där gifte hon och Arthur sig i hemlighet den 12 juni 1876. Arthur gjordes arvlös som ett resultat av giftermålet och paret flyttade för mer än åtta år till Georgien i Kaukasus till furstinnan Ekatarina Dadiani av Megrelien. Där levde de två under besvärliga ekonomiska förhållanden på tillfälligt arbete som skribenter och översättare.
När rysk-turkiska kriget 1877 utbröt blev Arthur snabbt framgångsrik med artiklar om kriget och reseskildringar, som publicerades i tyska tidningar. Bertha började samtidigt sin journalistiska karriär och även hon blev framgångsrik med noveller och essäer för österrikiska tidningar.
De var nu välkända skribenter och 1885 försonades man med familjen och återvände till Österrike. Där flyttade de in i familjen von Suttners slott i Harmannsdorf i Niederösterreich.
Efter återkomsten fortsatte Bertha von Suttner skrivandet med fokus på ett mer fredligt samhälle och förordade pacifismen. 1886 utkom hennes bok "High Life" med temat respekt för människan och hennes fria beslutanderätt. Strax efter kom hon i kontakt med "International Arbitration and Peace Association", som britten Hodgson Pratt grundat 1880.
1889 utkom "Die Waffen nieder!" som omedelbart uppmärksammandes av samtiden och kom att få stor betydelse för fredsrörelsens tillväxt. Romanen översattes till de flera språk och fram till 1910 hade utkommit i totalt 30 upplagor. På svenska utkom översättningen "Ned med vapnen!" redan 1890 och sedan i flera nya översättningar.
| Tyskland 2005 |
| Sverige 1986 |
| DDR 1964 |
Bertha von Suttner fortsatte sitt arbete för freden och pacifismen och utkom med en rad böcker och skrifter. 1891 grundade hon "Österreichische Gesellschaft der Friedensfreunde", 1964 namnändrat till "Suttner-Gesellschaft", viket hon ledde fram till sin död 1914. Vid den 3:e Världsfredskonferensen i Rom 1891 representerade hon för första gången sin organisation och höll sitt första offentliga tal.
Trotts den korta tid hon 1876 varit Alfred Nobels privatsekreterare hade en livslång vänskap uppstått mellan dem och det anses vara Bertha som påverkade Alfred Nobel att instifta Fredspriset.
1905 erhöll hon Nobels fredspris efter att juryn tidigare under fyra år vägrat att tillerkänna en kvinna den ära priset innebär. Bertha var mycket besviken övar att hon inte tilldelats det första fredspriset, som hon alltid ansåg sig ha "rätt att erhålla".
1912 tillbringade hon ett halvår i USA för att klargöra den allt farligare situationen i Europa och sökte stöd för sitt arbete.
De sista veckorna av sitt liv arbetade hon hårt för den 21:a Världsfredskonferensen som skulle inledas i september 1914. Hennes död den 21 juni 1914 i Wien - på tröskeln till 1:a världskriget - besparade henne att uppleva misslyckandet för ansträngningarna att säkerställa freden i Europa.
Publicerad: 2013-03-19 21:32
|